blogger-image-748404012

Så otroligt känslig

av • december 24, 2013 • Paolas BloggKommentarer (0)309

Julafton började vid fem när stora killen vaknade och ville kolla sin strumpa. Jag minns själv hur svårt det var att sova när man va barn just på julafton så jag förstår honom precis!

Jag älskar fortfarande julafton och att se Viggos spänning och längtan efter kvällen  värmer i hjärtat. Tror det började redan i går då hans tårar va nära ett antal gånger.
Och när hans tårar rullar känner jag mina egna. Känns som jag inte räcker till, tankarna börjar rulla, hur ska jag klara av att finnas där för två barn. Att se sitt barn gråta är något som skär ända in i benmärgen. 
Och jag tror och känner att detta är hans sätt att visa att han också behöver tröstas ibland…
Tårarna kom i morse igen när jag fick min julstrumpa.. En trerättersmiddag på restaurang med sambon. Inklusive barnvakt. Med trötthet och hormoner bara rann tårarna. Kan inte styra det och det värmer att sambon tänkt till och ger något som verkligen betyder massor.
Nu ska jag försöka låta bli att gråta mer idag och invänta mina föräldrar. Lilltjejen ska få fira sin första jul och jag hoppas att  Viggo uppskattar sina presenter!
God jul önskar jag er!! Ta hand om varandra!

Kommentatorsfältet är avstängt